Jag känner att ensamheten tränger sig på...
Ibland vill jag bara inte vara ensam. Det är det värsta jag vet när Martin ligger ute och jobbar. Det går väl an när det inte blir så ofta, men nu är det i flera veckor i taget. Någon slags panik sprider sig i mitt bröst när jag tänker på eländet. Jag kanske är barnslig, men jag värderar fritiden tillsammans med varandra om kvällarna väldigt högt. Som tur är har jag min älskade Nelly som håller mig sällskap, men det hjälper inte alla gånger. Jag orkar inte vara stark. Ensamhet äter upp mig...
Kommentarer
Postat av: Rebecka
Ni får komma o bo, sova el bara var här hos oss om ni vill! Vill inte att du ska vara ledsen. Dörren står alltid uppen för ER! KRAAAAM
Postat av: Sofia
Hej jag har utmanat dig
tryck på länken så kommer du till mitt blogginlägg:
http://fiddelifia.blogg.se/2010/january/award.html#comment
Kram sofia
Postat av: Lisen
Ring om du känner dej ensam!
Trackback
