Det är inte mycket mellan liv och död
Har inte velat skriva så mycket om de sjukdomar som kantat vår vardag under ett par år förut. Men Martins bror har varit kroniskt njursjuk under en längre tid. Det har påverkat alla runt omkring på olika sätt, helt förståligt. Martins mamma har för några dagar sedan gett sin ena njure till sin son. En enligt mig fantastisk gåva. Jag förstår att man vill göra allt för sina barn, men att det innerst inne ändå kan finnas en viss tvekan om man vågar genomgå en sådan operation eller inte. I alla fall skulle nog jag känna så. Båda två verkar efter omständigheterna må ganska bra nu och det är en oerhörd lättnad för oss och alla runt omkring oss. Det har varit smärtsamt att se Martin oroa sig för sin mamma och bror. Men nu känner vi en viss lättnad och framtidstro igen. Jag tror inte på gud, men några ovanstående makter måste ha funnits med den här gången när operationen förtlöpte bra.
Martin sa en fin mening till sin bror när han mycket nervös besökte oss härom kvällen för att lämna alla julklappar. ( Hur kan man orka handla julklappar åt alla när man mått så dåligt? Jo J har ett stort hjärta och en stor kämparglöd). Martin sa till sin bror att han : skulle se operationen som en resa till rymden. Man vet inte vad som väntar men det kommer helt klart att bli ett stort äventyr.
Jag tycker det var vackert sagt.
Oavsett vad för sjukdomar som människor lider av runt om i vårt avlånga land, så vill jag bara påminna er om att saker och ting kan ordna sig. Så våga hoppas och tro att saker ska bli bra igen. Glöm inte bort att ta hand om varandra när allt känns tufft och svart. För ensam är man aldrig stark.
Heja J du är bäst!
