Anna Alvarsson

Just nu har jag massor av tankar kring mitt jobb....

Sedan tänker jag mycket på vilken underbar familj som jag har. Martin min älskade sambo som jag älskar av hela mitt hjärta. Han är också en underbar pappa till vår Nelly. Jag älskar att titta på när han pysslar med Nelly, håller henne i handen eller talar om  hur mycket han älskar henne. Jag älskar att lyssna i smyg när han pratar med henne om ditt och datt. Sedan min lilla sockersmula Nellan. Som jag älskar dig lilla Nelly.

Martin har varit fantastisk under alla år som jag pluggat. Han har varit den som dragit det tyngsta lasset ekonomiskt här hemma. Jag är lyckligt lottad som haft honom som tagit hand om mig. Vi har hjälpst åt med allt annat, men när det gäller pengar har Martin varit väldigt förstående. Vi har ändå levt ett lyxigt liv under min utbildningstid. Vi har kunnat rest och unnat oss en massa saker. Vi har även lyckats köpa oss en villa på 200 kvadrat vilket jag ser som en stor bedrift. Jag är glad att vi hunnit göra alla dessa saker innan vi fick Nelly. Jag är som sagt inte alltid lätt att leva med. Vill gärna att saker och ting ska ske snabbt, helst igår. Det kan handla om diverse inköp eller renovering. Men vi får ta det i vår takt. Men när vi båda kan få in varsin heltidslön, då kommer saker och ting förändras drastiskt.

Sedan måste jag sända en tanke till mina och Martins föräldrar. Utan dem skulle mycket i vår vardag inte fungera. Det är alltid härligt att träffa dem. Är också väldigt tacksam att våra föräldrar tycker om att umgås tillsammans. Det är roligt för Nelly att kunna träffa mormor, morfar, farfar och farmor samtidigt ibland.

Sedan ägnar jag en tanke till Sara min älskade syster som jag beundrar mest av allt i hela världen. Vi är nog i botten ganska olika personligheter, men ändå ganska lika till mångt och mycket. VI har otroligt lika röst och har samma grundläggande tänk om hur man ska vara och ta ansvar för saker. Vi kommer ihop oss någon gång ibland. Men det är aldrig något allvarligt. Jag tror att de senaste gångernas tjafs handlat om att vi egentligen längtar efter varandra väldigt mycket. Det är ju 30 tråkiga mil emellan oss nu. Jag beundrar min syster mycker för att hon många gånger är mycket rakare och ärligare i sitt sätt än vad jag är. Sara tar ingen skit som sagt. Vilket är en stor och bra bedrift. Pappa har alltid sagt åt oss att inte ta någon skit. Men så trillar man dit och gör det ibland. Jag tror varken Sara eller jag trivs på våra jobb just nu, men ansvarsfulla som vi är så stannar vi snällt kvar. Men nu är det slut på snällheten. Sara jag vet att du kan gå hur långt som helst bara du vill och vågar. Ser dig i en chefsposition inom några år. Eller ska vi starta något eget? Tänker ofta på hur mycket jag uppskattar att vi ringer varandra och kan stötta varandra eller bara snacka skit en stund. Vi hade också väldigt roligt när vi festade loss på mammas och pappas fest i somras. Måste bli fler sådana kvällar snart. Saknar dig i alla fall.....

Sist men inte minst mina vänner. Sänder en stor kram till alla er där ute. Jag vet att några av er kan känna sig träffade av detta. Jag klarar min inte utan vänner och dessa är viktiga att vårda.