Viktnedgången....

Har nog gjort min snabbaste viktnedgång någonsin. Var hos Barnmorskan igår för att ta bort lite tejp runt snittet och för att kontrollera att allt såg bra ut. Passade på att fråga om jag fick väga mig. Var nyfiken på att få se om det hänt något med vikten. Under min graviditet så gick jag upp 12 kg och till min förvåning hade jag tappat allt. Kändes så underbart skönt att se att man gått ner i vikt. Ulla sa att jag hade alla förutsättningar för att gå ner mer nu när jag ammar när jag redan tappat mina graviditetskilon.

Lilla Nelly hade gått upp lite i vikt, hela 40 g och 1 cm längre hade den lilla tjejen blivit på en vecka. Idag har hon varit lite ledsen stundtals, tror att hon får lite magknip. Men nu sover hon så gott i sin lilla säng. Älskar att se henne när hon sover, det ser så ro fyllt ut. Man kan inte stirra sig blind på den lilla människan. Hon är det vackraste jag och Martin vet. Martin åkte iväg och köpte en babyvakt så att vi slipper springa upp och titta till henne hela tiden. Blir lätt så med två nyblivna och oroliga föräldrar.












Att få barn är det underbaraste som hänt mig och Martin. Det är härligt att se hur stolt Martin är över Nelly. Martin tar så bra hand om henne, och jag riktigt njuter av att se glimten i hans ögon när vi visar upp henne för nära och kära. Önskar hela världen förstod vad lycklig lottad jag är som har Martin och Nelly. Min lilla familj. Jag beundrar Martin som fick ta så mycket ansvar när jag blev snittat. Han är så duktig.

Så här i efterhand måste jag säga att jag inte tycker att förlossningen var något att oroa sig för. Jag sa mitt i värkarbetet till barnmorskan att det inte var så farligt som jag förväntat mig. Hon skrattade åt mig och sa att jag är en faighter och en cool tjej. Men jag lovar att har man bara rätt iställning så fixar man det mesta, t.om. en förlossning som många anser verkar vara det värsta som man kan vara med om. Men jag hade gett mig den på att jag skulle göra allt för att underlätta att barnet skulle komma ut, gå och kämpa hela förlossningen. Martin hjälpte mig med andningen och genom att fokusera på den kunde man glömma bort lite av smärtan. Fantastisk känsla att känna hur kroppen kämpade för att få fram ett litet barn. Dock gick det inte hela vägen fram...men som Ulla barnmorskan sa.

- Anna du genomgick nästan en hel förlossning och sedan ett snitt, vad mycket erfarenheter rikare du är.


Kommentarer
Postat av: Sofia

Va söt hon är:D

2008-07-30 @ 20:10:55
URL: http://fiddelifia.blogg.se/
Postat av: Hanna

Anna, Nelly är ju sååå fin!! :-)

2008-07-30 @ 23:03:51
URL: http://www.metrobloggen.se/mammishannis
Postat av: Sara

Sötnöten Nelly. Mosters favorit =)

2008-07-31 @ 12:43:09
Postat av: Jen

Inte dåligt att bara gå upp 12 kg=)!

2008-08-21 @ 21:15:12
URL: http://www.metrobloggen.se/jenniepennie

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0